bra skrivit!
Vill bara säga att det Paow skrev på sin blogg, texten från en tjejs blogg, var väldigt bra skrivit, om ätstörningar.
Som vissa som kanske inte kan äta eller inte vill, blir smala, "blir jätte glad för nu är jag jätte snygg!".
Vill bara skriva till er att väx upp ingen tycker det är snyggt med pinnsmala kroppar. Dem med ätstörningar kan inte göra något, tycker så synd om dem, vill deras bästa och att det är inte deras fel att det blev så!
Men ni som tycker det är så snyggt att vara smal fast ni inte ha ätstörningar kan ju bara skaffa er ett liv, ni trakasserar dem som problem! Plus det är inte bra för hälsan att sluta äta. Jag själv gick ner tio kilo när jag började med min ADHD-medicin. När jag började med den vägde jag ungefär 56, plötsligt kunde jag inte äta, när jag såg mat blev jag som illamående, kunde inte ens äta godis. Klart kunde jag äta men inte mycket kanske en liten kött bit. Efter en månad gick jag ner tio kilo och vägde 46. Fick smala armar och ben, min mage blev värst, blev helt platt. Det var inget roligt + att det var dåligt för min hälsa. Mamma och Stefan började klaga att jag hade blivit jätte smal. Först tyckte jag att det var roligt att bli smal, men kom på att det inte är roligt, man ska inte vara glad för det, taskigt mot dem som har problem med ätstörningar. Blev rädd efter ett tag att jag kanske hade det. Ett tag senare, kanske en månad efter så blev jag aggressivare, mer hyper och gjorde saker jag inte visste om. Kunde dra ut och vara ute hela natten utan jag hade nått att göra. En gång gjorde jag det och plötsligt vaknade jag, hade då somnat på en busshållplats, en bil körde förbi och en gubbe kollade, blev jätte rädd och sprang hem. Var mitt i natten, dörren var då öppen och mamma trodde ju att jag låg och sov. Dagen efter kom jag inte ihåg det för Stefan sa att jag gick ut, han trodde jag gick till en kompis, jag kom inte ihåg det, var jätte läskigt, så mamma fick hålla koll på mig hela tiden. Vi gick till BUP och min läkare för att prata om det, då sa min läkare att jag skulle sluta med ADHD-medicinen. Nu funkar det bra men om jag inte får som jag vill så kommer ilskan.
Förlåt nu började prata om min ADHD, men kom ihåg tjejer, ni är fina som ni är och ni ska inte tänka på att ni är tjocka, om ni alltså tycker det, ni är perfekta som ni är! Och jag kommer stötta er som har ätstörningar för ni kan inte göra nått. Puss!
kolla min arm, som en pinne
magen & benen
Som vissa som kanske inte kan äta eller inte vill, blir smala, "blir jätte glad för nu är jag jätte snygg!".
Vill bara skriva till er att väx upp ingen tycker det är snyggt med pinnsmala kroppar. Dem med ätstörningar kan inte göra något, tycker så synd om dem, vill deras bästa och att det är inte deras fel att det blev så!
Men ni som tycker det är så snyggt att vara smal fast ni inte ha ätstörningar kan ju bara skaffa er ett liv, ni trakasserar dem som problem! Plus det är inte bra för hälsan att sluta äta. Jag själv gick ner tio kilo när jag började med min ADHD-medicin. När jag började med den vägde jag ungefär 56, plötsligt kunde jag inte äta, när jag såg mat blev jag som illamående, kunde inte ens äta godis. Klart kunde jag äta men inte mycket kanske en liten kött bit. Efter en månad gick jag ner tio kilo och vägde 46. Fick smala armar och ben, min mage blev värst, blev helt platt. Det var inget roligt + att det var dåligt för min hälsa. Mamma och Stefan började klaga att jag hade blivit jätte smal. Först tyckte jag att det var roligt att bli smal, men kom på att det inte är roligt, man ska inte vara glad för det, taskigt mot dem som har problem med ätstörningar. Blev rädd efter ett tag att jag kanske hade det. Ett tag senare, kanske en månad efter så blev jag aggressivare, mer hyper och gjorde saker jag inte visste om. Kunde dra ut och vara ute hela natten utan jag hade nått att göra. En gång gjorde jag det och plötsligt vaknade jag, hade då somnat på en busshållplats, en bil körde förbi och en gubbe kollade, blev jätte rädd och sprang hem. Var mitt i natten, dörren var då öppen och mamma trodde ju att jag låg och sov. Dagen efter kom jag inte ihåg det för Stefan sa att jag gick ut, han trodde jag gick till en kompis, jag kom inte ihåg det, var jätte läskigt, så mamma fick hålla koll på mig hela tiden. Vi gick till BUP och min läkare för att prata om det, då sa min läkare att jag skulle sluta med ADHD-medicinen. Nu funkar det bra men om jag inte får som jag vill så kommer ilskan.
Förlåt nu började prata om min ADHD, men kom ihåg tjejer, ni är fina som ni är och ni ska inte tänka på att ni är tjocka, om ni alltså tycker det, ni är perfekta som ni är! Och jag kommer stötta er som har ätstörningar för ni kan inte göra nått. Puss!
kolla min arm, som en pinne
magen & benen
Kommentarer
Trackback
