...

Jag som trodde vi hade något fint. Som inga andra hade.
Något man aldrig särar på.
Något man aldrig tar ifrån varandra.

Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket..
Och att man kunde gråta så när den lämnat en.

 Jag visste heller inte att ens liv känns så meningslöst
 för att han inte finns hos dig. Nu vet jag.

Det kommer aldrig bli densamma utan dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback